För bästa upplevelse och funktion av denna webbplats vänligen aktivera javascript.
Motor Hirth HM 504 till flygplan SK15 och HM 500 till SK25
Skolflygplan SK15, A, B, C 1940-1949

Tekniska data
Motor: HM 504A-2 (105 hk)
Besättning: 2
Längd: 7,41 m
Spännvidd: 10,40 m
Höjd: 2,20 m
Max startvikt: 850 kg
Toppfart: 210 km/h
Beväpning: -
Antal i tjänst: 74 (+ 21)
Reg. nr: 5001 - 5074 (5075 - 5088)
Förband: F 1, F 2, F 4, F 5, F 6, F 7, F 8, F 9, F 10, F 11, F 12, F 13, F 14, F 15, F 17, F 18, F 21
Klemm Kl 35B & D
Hans Klemm föddes 1885 i Stuttgart, Tyskland och började 1917 arbeta vid luftskeppsfabriken
Zeppelin för att något senare biträda Ernst Heinkel vid Hansa Brandenburgischen, Flugzeugwerke.
Det första flygplan han själv konstruerade var det berömda sjöjaktplanet W 29.
Efter anställning vid flera olika flygföretag och konstruktion av olika lätta enmotoriga monoplan konstruerade Klemm år 1935 ett nytt flygplan som fick beteckningen Klemm Kl 35.
Flygplanet var i likhet med flera föregångare enmotorigt, lågvingat och försett med två öppna sittbrunnar placerade i tandem. Det nya flygplanet blev en stor framgång och tillverkades i stora serier både för civilt och militärt bruk med export till ett flertal länder.
I Sverige köpte Folke Simonsson 1936 ett flygplan av typen Klemm Kl 35A. Med detta flygplan tog Simonsson hem segern i den civila sportklassen vid de Nordiska Flygtävlingarna. Under åren 1939 och 1940 anskaffades ytterligare ett tjugotal Kl 35B och D till olika flygklubbar i Sverige.
I samband med krigsutbrottet 1939 tvingades Krigsflygskolan (F 5) att utöka sin verksamhet med Flygreservskolan förlagd till Eslöv. För att täcka det omedelbara behovet av ett modernt skolflygplan för grundläggande flygutbildning beställdes 74 Klemm Kl 35D från Tyskland. Dessa kunde levereras från oktober 1940 fram till augusti 1941. Kostnaden beräknades till två miljoner kronor.
Under perioden 1939-1944 inhyrdes dessutom tjugotalet civila Kl 35 till flygvapnet. Dessa inhyrda exemplar betecknades Sk 15 och tilldelades nummer fr.o.m. 5075. De till flygvapnet inköpta flygplanen var av tre olika versioner. Sk 15A fanns i 64 exemplar och hade Hirth HM 504A-2 motor, öppna sittbrunnar och trebens hjulställ. Sk 15B fanns i fem exemplar som hade inklätt enbensställ, ökad bränslekapacitet samt täckt kabin. Sk 15C fanns även i fem exemplar och hade i likhet med B-versionen inklädda enbensställ men dessutom fästpunkter för flottörer.
Sk 15 var ett mycket omtyckt skolflygplan och när typen från 1948 ersattes av Sk 25 som skolflygplan typ I hamnade ett stort antal hos olika civila flygklubbar och andra ägare både i Sverige och utomlands.
Ett exemplar (SE-AIG) finns bevarat vid Flygvapenmuseum i Linköping. Just det flygplanet registrerades redan den 26 augusti 1939 och inhyrdes av flygvapnet i december 1939 fram till september 1940. Det tilldelades under denna period även FV-nummer 5075.
Skolflygplan SK25 1942-1954

Tekniska data
Motor: HM 500A-1 (105 hk)
Besättning: 2
Längd: 7,85 m
Spännvidd: 10,60 m
Höjd: 2,04 m
Max startvikt: 780 kg
Toppfart: 210 km/h
Beväpning: -
Antal i tjänst: 121
Reg. nr: 25000 - 25120
Förband: FC, F 1, F 4, F 5, F 8, F 9, F 10, F 16, F 17, F 18
Bücker Bü 181B-1 Bestmann
Under sin tid vid den tyska flygplansfabriken Bücker Flugzeugbau GmbH deltog Anders Johan Andersson även i konstruktionen av det tyska skolflygplanet Bücker Bestmann.
Typen började serietillverkas 1939 och levererades till det tyska flygvapnet (Luftwaffe). Där användes det för den grundläggande flygutbildningen.
I september 1941 demonstrerades ett militärregistrerat (CB+WH) flygplan av typen Bü 181B vid Ljungbyhed och på Bromma. Inom flygvapnet var man angelägen att anskaffa ett modernare skolflygplan av typ I (grundläggande flygutbildning) som ersättning för främst Sk 11 och Sk 12. Bestmann var lågvingad och försedd med en 105 hk Hirth HM 500A-1-motor. Flygplanet hade täckt kabin, dubbelkommando där elev och lärare var placerade sida vid sida till vänster respektive till höger. Flygkroppens främre del utgjordes av en svetsad stålrörskonstruktion. Den bakre delen av kropp är liksom vingar, stabilisator och fena utförd i skalkonstruktion av trä. Samtliga roder utgörs av dukklädd trästomme.
Den 10 juni 1942 beställde det svenska flygvapnet en Bü 181B för utvärdering samtidigt som kontrakt på en tillverkningslicens tecknades. Originalflygplanet leveransflögs till Bulltofta av den tyske fabriksföraren Benitz den 29 juni. Flygplanet var registrerat EX+WB och flögs omgående vidare till Ljungbyhed. Kostnaden för flygplanet var 56 000 kronor. Efter ommärkning erhöll det tysktillverkade exemplaret beteckningen Sk 25 (FV-nummer 25000).
Det blev Hägglund & Söner i Örnsköldsvik som den 10 juni 1942 fick beställningen och ansvarade för licenstillverkningen av Sk 25. Företaget tillverkade även stålrörsstommar till flygkroppen på J 22, flottörer till flera olika flygplantyper med mera. Inför tillverkningsstarten lånades även originalexemplaret och den första svensktillverkade Sk 25 (FV-nummer 25001) var klart för provflygning den 5 februari 1944. Därefter levererades samtliga exemplar till F 5 Ljungbyhed fram till maj 1946. Prov- och kontrollflygning ägde rum från ett mindre fält invid fabriken och genomfördes av Anders Gernandt, som senare även blev riksdagsman.
Samtliga 120 flygplan leveransflögs (utom i något enstaka fall) till Ljungbyhed. Redan 1947 överfördes drygt 30 av de först levererade flygplanen till flertalet av flygvapnets flottiljer, där de användes för allmän flygträning, väderspaning och samband. När sedan Sk 25 ersattes av Sk 50 från 1952 utbjöds samtliga kvarvarande Bestmann till försäljning på den civila marknaden. Fram till 1954 såldes de flesta till Tyskland men några letade sig även ut på den svenska marknaden.
Originalflygplanet (25000) placerades vid de flyghistoriska samlingarna och 1979 kunde även en svenktillverkad Sk 25 tillföras Flygvapenmuseum. Detta senare flygplan (25114) kom från Tyskland (D-EBIH).
Fick du hjälp av informationen på sidan?
Ge oss gärna feedback så att vi kan göra hemsidan och informationen bättre.